Vindens Skugga

"Clara svor och bedyrande att det var sant, och till slut trodde jag henne, samtidigt som det plågade mig att en främling hade fått smeka Claras svanhals - och vem vet vad mer han hade fått smeka - medan jag fick nöja mig med att tråna efter den. Om jag då hade stannat upp och tänkt efter skulle jag ha insett att mina starka känslor för Clara alltid skulle vara en källa till lidande. Men kanske var det just därför som jag dyrkade henne ännu mer, driven av den där obegripliga kraften som får oss att hålla fast vid människor som gör oss illa. Under hela sommaren tänkte jag med fasa på den dag skolan skulle börja igen och jag inte skulle kunna tillbringa lika mycket tid med Clara"