Why can't I be You?

Intressant är hur man fungerar som människa. Jag har längtat efter ensamheten och att få bara vara själv. Men nu när jag är ensam och bara med mig själv skulle jag kunna dö för att bara att få ligga i dina armar eller få vara på ett dansgolv med mina vänner. Och det skönaste skulle vara att sitta på en strand i Australien med en bästa vän, utan att ha ett enda bekymmer i världen.

Men… så är det inte. Inte idag. Ensamheten ligger och skaver och det är inte bekvämt. Jag känner mig kvävd och instängd. Rastlösheten gör mig trött och jag vill sova. Vilket är konstigt för sova är det enda jag har gjorde senaste veckorna. Sova. Fan, jag är trött på att sova!

Fredagen känns som en ändlös söndag med mycket ångest. Låt det bara bli lördag, så kanske det känns bättre igen.

Intressant är fortfarande varför jag gör som jag gör. Varför kan jag inte bara vara nöjd när jag har människor runt mig, och varför kan jag inte vara nöjd när jag är ensam? Jag tror väl att det är en del av min personlighet. En dag göra si, och samma dag vilja så. En annan dag vilja göra så, men vilja si mer. Och vissa dagar funkar allt, jag vill si och gör si. Det är väl då man är som lyckligast skulle jag tro. I sinnet.

Men idag är det en enda röra.

Ensamheten står bredvid mig och trycker på mina axlar. Med iskalla händer finns den där. Det bästa är nog att sova. Värme hjälper ofta. Inatt får det bli mitt duntäcke som värmer mig.