Mina päron. Ja, vad ska man säga, mina föräldrar är väl som alla andras föräldrar typ. Jag tycker dom är asjobbiga och jättegulliga på samma gång. Paranteserna till mitt liv. Men va fan jag älskar dem det gör jag. Känner bara att det är super skönt att ha flyttat hemifrån och börja leva sitt eget liv lite. Ibland saknar jag dock att någon lagar mat åt mig (men å andra sidan slipper jag tjatet om när och var man ska äta). Mina päron, jävligt sköna ibland, jävligt osköna andra gånger. Ställer alltid upp såklart och blir sur på mig då och då. Men det är väl så det är. Keep it up folks!
:)
love.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar